Efter nästan 2 års tystnad är jag äntligen tillbaka i rampljuset, likt en trofast bokbuss, har jag alltid vetat att min blogg funnits här, har dock allt som oftast inte funnit ork att skriva ner mitt melankoliska känslosvall..
Just av en slump gled jag in på en räkmacka åter igen på bloggen under ett besök hos min friend Erica, som jag för övrigt finner en aning medioker..
Efter att förtärt avsevärt stora mängder omfångsbyggande massa fick vi den ypperliga idén att utöva en aktivitet som omfattar kuddar och täcken, nu när husbonden gått och lagt sig..
Vi byggde ett fort!!
Vad kan vi dra för slutsatser till den här historien? Uppenbarligen är det som de säger på reklamen.. "Fel rekrytering kan stå dig dyrt.."
Vi skulle nog ha ringt Poolia i alla fall... Arkitektur är INTE Ericas starka sida, men det är inte kannibalism heller..
Jag insåg att byggbranschen inte var något för mig när man arbetar med kneppisbranschens ordförande.. Så vi gick ut och inhalerade cancerframkallande preparat istället.
Ericas häpnadsväckande ritning till vårt mäktiga château